Sripad Ramanujacarya avirbhava tithi (appearance day) 04.04.2014
April 3, 2014 in Yasoda nandana Dasa by Yasoda nandana dasa
dehās tasya parātmanaḥ
hānopādāna-rahitā
naiva prakṛti-jāḥ kvacit
nīla-pītādibhir yutaḥ
rūpa-bhedam avāpnoti
dhyāna-bhedāt tathācyutaḥ
vapuṣā yugapat pṛthak
gṛheṣu dvy-aṣṭa-sāhasraṁ
striya eka udāvahat
nirguṇaḥ puruṣottamaḥ
ekī-bhūya punaḥ śete
nirdoṣo harir ādi-kṛt
sthūlo ‘ṇuś caiva sarvataḥ
avarṇaḥ sarvataḥ proktaḥ
śyāmo raktānta-locanaḥ
durgāśrayo ‘thāri-bhayāt palāyanam
kālātmano yat pramadā-yutāśrayaḥ
svātman-rateḥ khidyati dhīr vidām iha
pūrṇāt pūrṇam udacyate
pūrṇasya pūrṇam ādāya
pūrṇam evāvaśiṣyate
bhārataṁ pañcarātrakam
mūla-rāmāyaṇaṁ caiva
veda ity eva śabditāḥ
vaiṣṇavāni vido viduḥ
svataḥ-prāmāṇyam eteṣāṁ
nātra kiñcid vicāryate
The Ṛg Veda, Yajur Veda, Sāma Veda, Atharva Veda, Mahābhārata, Pañcarātra and original Rāmāyaṇa are all considered Vedic literature. The Purāṇas (such as the Brahma-vaivarta Purāṇa, Nāradīya Purāṇa, Viṣṇu Purāṇa and Bhāgavata Purāṇa) are especially meant for Vaiṣṇavas and are also Vedic literature. As such, whatever is stated within the Purāṇas, Mahābhārata and Rāmāyaṇa is self-evident. There is no need for interpretation. The Bhagavad-gītā is also within the Mahābhārata; therefore all the statements of the Bhagavad-gītā are self-evident. There is no need for interpretation, and if we do interpret, the entire authority of the Vedic literature is lost. Sri Caitanya-caritamrta – 1975 Edition : Cc. Madhya-lila : Madhya 6:
brahma-rudrādi-daivataiḥ
samatvenaiva vīkṣeta
sa pāṣaṇḍī bhaved dhruvam
Books: Sri Caitanya-caritamrta – 1975 Edition : Cc. Adi-lila : Adi 5: The Glories of Lord Nityananda Balarama : Adi 5.41 :